Började först med att rida igång honom i paddocken, skritt, trav, galopp och massa ridvägar, halter, osv. Så höll vi på i flera veckor. När han började bli lite mjuk, lugnare och lyssnade mera så blev det lite mer krav på honom. Han bockade ju i varje galoppfattning, så jag jobbade på galoppen ett tag. Så gjorde han bara för att demonstrera, men när jag väl hade "vunnit" över honom så gav han med sig. Jag började testa honom, små hinder, flyttningar, ökningar. Lite mera över gränsen också, för att se vad han gick med på och inte, för att lära känna honom och se vart han tyckte att det började bli jobbigt och vad vi skulle jobba på. Han började lita mera på mig, och jag på honom. Från att ha travhoppat 15 centimeter till att hoppa 60 så var jag väldigt nöjd. Morgan var fortfarande springig, rädd och obalanserad. Men betydligt mycket mindre än tidigare. Det märktes att han började gå ned i vikt, hitta rätta formen, lyssna bättre, hitta egen balans, framförallt lugnare.

---

Nu, i dagens läge är Morgan underbar! Efter snart 9 månader har vi hittat varandra och han lyssnar otroligt bra. Nu behöver man bara styra emot hindret och hålla om så hoppar han. Man behöver bara höja innerhanden och trycka lite lätt med skänkeln för att han ska flytta automatiskt. Efter allt dessa slit har jag även än mycket lugn och sammarbetsvillig som ändå tycker att allting är superkul och är glad i arbete. Nu vågar min hästrädda pappa leda Morgan på promenader blandannat, och min mamma vågar också hålla på med honom. Min lite osäkra och rädda kompis vågar rida runt på Morgan, hoppa och hantera honom. Allt sådant gör mig stolt över min ponny. Morgan har hittat lugnet i sig själv, men han har liksom inte tappat gnistan på något sätt. Jag blir så glad själv när jag ser honom ha roligt, för det tycker han verkligen.